Skärpning Elise?
Det är inte det att jag inte trivs i min lägenhet. För det gör jag ju.
Det är inte det att jag inte har träffat underbara vänner på östkusten. För det har jag ju.
Det är inte det att jag inte tror att den här utbildningen kan ge mig fantastiska möjligheter i livet. För det gör jag ju.
Varför har jag sådan ångest att jag snart kryper ur skinnet?
Varför vill jag inte åka tillbaka till Kalmar imorgon?
Jag vill stanna hemma i Halmstad tills jag har funderat ut vad problemet är och vad jag vill.
Vinterdepression, kalkyleringskurs, kärlekskrank, ovisshet och hemlängtan är ingen bra kombination.
Resultat: Frustration och en massa tårar
Uff då. Hör på mig! I'm sorry. Lagom munter läsning huh? :)
Livet är inte underbart hela tiden. T.ex. jag har det bra här i Lausanne, men det är inte min time of my life. Ibland tror jag bara att man får bita ihop o kämpa. Eyes on the price, se vad det ger i slutändan. O det blir alltid bättre, speciellt på våren, allt blir bättre på våren.
Kom igen nu Elise, du klarar det här! Stor kram från Lausanne
Bamsekram ifrån mig =) Det löser sig!
Du är bäst <3
Tänker på dig. Var inte ledsen :( <3
Älskling! ♥ Allting ordnar sig, och allt kommer att bli bra, trots att vägen dit ibland kan vara jobbig. Du fixar detta gumman och vi löser det här, eller hur? Jag längtar så tills vi ses (och det är inte ens två veckor kvar nu!) PUSS!!!
