Kandelabern gör sitt. I love it. Den passar fint på mormors gamla rosa lilla bord. Fast den ska egentligen stå på golvet. Det får bli till nästa lya för här finns nämligen inte tillräckligt med golvyta. 27 kvm har sina begränsningar. Men litet har också sina fördelar. Mysfaktorn här är skyhög. Kom så får ni se :)  

I've got a thing för runda bord. Det var kärlek vid första ögonkastet när jag såg mitt tvådelade köksbord. Bordet har stått på loftet ute på lagret på jobbet huuur länge som helst. I flera år skulle jag tippa. Det har varit farmors och farfars. Det stod där ensamt, slitet, söndrigt och alldeles alldeles underbart i mina ögon.

Ingen ville ha det, så jag fick det. Från början var det i mörkt trä, lackat, hål i benen och andra defekter. Men efter lite, eller ja mycket slipande, några omgångar med spackel, vit färg, fix o trix à la Elise så blev det precis som jag vill ha det. Jag längtar tills jag får ta mig an nästa projekt.

  Frågan är hur länge jag blir kvar här?

What happens next?
Jag kanske har börjat smida lite andra planer.